Tills döden skiljer oss åt???

Hur vill jag vara som människa? Jag ställer mig faktiskt den frågan ganska ofta och jag försöker verkligen leva på ett sätt där jag kan stå för svaret.

Igår valde jag att stanna hemma istället för att gå på ett julkalas p g a att jag fick veta att vår vän skulle ta med sin "respektive". Denne "respektive" är fortfarande gift med någon annan och som då (givetvis!) inte vet om att dens bättre hälf bedrar den! Det var ett mindre galaj på 4 par som skulle ses (inklusive äktenskapsförbrytarna), vilket gjorde att det kändes ganska oundvikligt att jag under kvällen skulle behöva konfronteras med dem.

Jag tycker det är otroligt viktigt att leva som man lär och det är svårt men jag försöker verkligen. Jag tycker oxå det är viktigt att inte bara tigande observera när man ser oförätter utan våga reagera. Däremot tror jag oxå på att andra människor får göra sina val och leva sina liv och så länge man inte skadar någon annan, go for it! Jag vill inte (för)döma andra men de här två människorna skadar ju faktiskt någon annan! Både den ovetande äkta hälften och ett barn.

I flera dagar gick jag och funderade över hur jag skulle förhålla mig till detta och hur jag skulle hantera situationen med kalaset. Blev faktiskt arg över att de överhuvudtaget drog in mig och övriga gäster i deras skamligheter och då förutsätta att vi oxå skulle acceptera att ljuga för dem om det krävdes, eller? För officiellt umgicks de ju inte. Kände även att jag faktiskt inte har något intresse av att umgås med en person som inte var där officiellt, för då blir det inte ömsesidigt. Varför ska jag släppa in någon i mitt och min familjs liv när den personen bara "låtsas"?

I efterhand inser jag att jag valde rätt genom att inte gå dit. Jag ville inte orsaka obekvämligheter eller komma med pekpinnar på någon annans kalas men jag vill oxå vara sann mot mig själv och jag hade mått dåligt av att spela med i charaden. Jag tyckte jag gjorde rätt. Men hur ska man hantera sånt här, ska man med tiden "mjukna" eller ihärdigt stå fast för sina värderingar? Jag önskar att vår vän hittar sann kärlek, sann från bådas sida där båda kan vara stolta över att öppet visa sin kärlek, för annars är det fan inte kärlek, inte på riktigt!