Sedan jag fick min dotter har jag uppmärksammat att det här med amning inte är helt okontroversiellt. Diskussionerna handlar inte bara om hur länge man ska amma men vare sig man vill amma eller ej och även var man får amma, hur öppet och om man får amma andras barn (!).
Det jag tycker är intressant och funderat mest på är om amning även kan ses som symboliskt för något större, vår (västvärldens utveckling) eller jämställdhet? Jag anser oss vara biologiska varelser och precis som djuren har naturen försett oss med drifter e t c, likaså skapt oss att kunna föda barn och mata dem. Självklart misslyckas naturen ibland och det funkar inte riktigt som det ska. Men hur kan det vara så “vanligt” att kvinnor inte har mjölk så det räcker? Och varför tycker vissa att det känns så “fel” att amma? Det jag funderar över är om det är en trend/utveckling och mot vad i så fall? Och vad är det som får oss att välja det vi gör i fråga om amning?
Är vi människor i så stor utsträckning på väg bort från att fungera som vi var skapade? Har vi kvinnor blivigt så sexualiserade att vi själva oxå upplever våra kroppar främst som sexuella föremål och därmed inte får ihop det med tanken av att bebisen ska få mat från ens bröst? Är BVC för snabba med att uppmuntra att ge ersättning utifrån antagandet att det är biologiskt vanligt att kvinnor inte producerar tillräckligt med mjölk eller för att de vill “hjälpa” stressade nyblivna mammor? Är rollen som mamma så förknippad med ojämställdhet eller så omanlig (och därmed inte eftersträvansvärd) att kvinnor kämpar emot genom att vägra underkasta sig naturen genom att ge ersättning istället för att amma och att kräva sin "frihet" gentemot sitt barn? Vägrar kvinnor erkänna sin biologiska predisposition för att mata och vårda sina barn för att det gör dem mer jämlika männen?
Vad blir resultatet i framtiden? Kvinnor öveger en egenskap som gör dem biologiskt mer lämpade för något fantastiskt bara för att män inte kan och därmed är det inte tillräckligt högt värderat? Vi kanske inte längre producerar bröstmjölk i samband med barnafödande eftersom det blivigt överflödigt , ingen har använt mjölken i generationer!
Jag tycker det är lite sorgligt faktiskt när jag förstår att kvinnor tycker det känns obehagligt/äckligt/onaturligt med tanken på att amma sitt barn. Mens kan oxå vara äckligt, förlossningar ännu mera så. Om man kunde välja bort (kan man redan) hade vi gjort det då oxå? Varför skaffa barn alls om det känns så "onaturligt"? Och varför kan vi inte vara stolta över de få saker som faktiskt bara vi kvinnor kan?
Vart är vi på väg? Eller är jag helt fel på det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar