Somna utan gråt.

Det är vad jag hoppas på att göra ;) Har nu införskaffat boken med samma titel och ligger och läser den medan Anabelle ligger bredvid och INTE sover!

Har inte kommit så långt men kan redan nu säga att detta är mer i min smak än de inhumana "låt barnet skrika"-metoderna, som verkar gå ut på att när barnet känner sig helt övergivet efter att ha gråtit (ropat på hjälp) sig förtvivlat, somnar de tillslut utmattade. Som nämnt verkar metoderna som förespråkas i boken mycket bättre ;)

Guldfisken är hemma!

Jag har förstorat läpparna!!! Så kul. Det är svullet och ömt och tydligen ska man låta bli att le de första två dagarna (good luck!) så man intre "pressar" ut effekten. Jätteglad (och ytlig) är jag och sä här ser det ut nu, precis efter ingreppet:

Sömn depravation...

Är vad vi lider av. Om än i mild form. Har sedan ett par dagar tillbaka påbörjat projekt "sova i egen säng" och som ni förstår av rubriken, fungerar det ju inte som tänkt!

Igår gav jag upp 00:20, lilla sötnosen vägrade somna in ordentligt. Nästan som om hon fattade att nåt var på gång som hon minsann inte tänkte vara med på. Så hon fick sova med oss...

Fick nyss ett tips från en annan mamma via ett forum jag är med i, om en bok "somna utan gråt" tror jag det hette. Så nu är bokshopping överst på agendan för dagen. När lilla gullgrisen vaknat så vi kan påbörja dagen, för tydligen blir man trött av att vara vaken sent om nätterna och behöver sova längre på morgonen! :/

Inlåst och tvingad att städa?

Utan barnvagn är jag mer eller mindre inlåst hemma :( Daniel körde hemifrån ovetandes om att vagnen låg kvar i bagageluckan. Så det blir att stanna hemma och så får jag jobba imorgon istället (tur att jag har så snäll chef ;)).

Men det blir ju knappast till att njuta av att vara hemma, städhjälpen är inbokad och på väg. Vill jag inte känna mig som ett riktigt översittarpucko och bara titta på, får jag ju oxå städa och fixa lite. :( Vanligtvis brukar jag se till att inte vara hemma av just den anledningen och få komma hem till ett nystädat hem. Jag menar, vad är poängen med städhjälp om man ändå måste städa själv?

Yes! Samtal från Daniel som är på väg hem med vagnen!!! Hm, skippar nog att jobba iallafall, hinner ju inte så mycket, MEN jag kan gå en lååångpromenad och SLIPPA städandet! :D

Viewed from Russia

Kollade nyss min statistik och ja några läsare hade jag tydligen, i Ryssland!!! Trodde först att det visade fel och menades vara från Polen men nä,  17 läsare i Ryssland! Inte illa, nästan en hel skolklass. Kanske det det är, en skolklass som fått det i uppgift. Haha! Ta-reda-på-hur-de-lever-i-andra-länder-uppgift.


Hahaha!

Light-existensialism :)

Jag är sådan att jag måste reagera/agera, ta ställning, fatta beslut eller helt enkelt bara veta vad som gäller i en situation. Kort och gott kan man väl säga att jag har svårt att låta händelser bara vara och låta tiden eller någon annan ta tag i saken. Det gäller givetvis saker som känslomässigt påverkar mig. Som konflikter eller förändringar som ska/måste/bör/kan göras.

Impulsiv och känslostyrd är nog vad det kallas ;) Det är iallafall ett karaktärsdrag jag i många hänseenden försöker förändra. Inte alltid så lätt att tvinga sig själv att sova på saken eller skjuta fram ett beslut 1 vecka! Men så "små" förändringar kan göra under. :)

Jag eftersträvar dock balans, för det finns få saker som provocerar mig så mycket som total avsaknad av handlingskraft eller undvikande beteende som helt har"gone overboard". Att välja (jo det är ett val) att "bara" låta saker ske eller inte agera alls och ge vika för konflikträdslan innebär inte ansvarsbefrielse för sitt (icke)agerande.

Eftersträvansvärt är väl att alla gör medvetna och framförallt aktiva val? Om det sen innebär "lev och låt leva" eller att ta tjuren vid hornen och konfrontera, så ger det aktiva valet makt. Makt att förändra och möjlighet att ta kontroll över sitt eget liv!

Med det önskar jag trevligt avslut på veckan, nu ska jag mysa vidare i soffan med min badanka :)

Off to work.

Då var det söndag. Inte direkt någon vilodag för oss, Daniel jobbar alltid söndagar och idag gör jag det med :(

Veckan som kommer innehåller dock lite spännande moment! På måndagen ska jag träffa min terapeut för första gången! Ska gå i 50 timmars egenterapi för utbildningen i steg 1. Ska bli super spännande. Jag har alltid velat prova terapi, dels av nyfikenhet men även för att jag tror jag hade mått bra av det. Alla är betjänta av att sträva efter att utvecklas som människor, på ett känslomässigt, själsligt och andligt plan.

Vad mer jag ska göra i veckan? Haha, raka motsatsen till andlig utveckling, så mycket kan jag säga. Avslöjar det sen :)

Sunk Mobilia

Ååh, störigt! Åkte hela vägen till mobilia (fördriva tiden innan jag ska hämta Daniel) för att jag hade ett presentkort här. Tydligen har jag inte stoppat det i plånboken, där jag annars förvarar ALLT för att jag ska hitta det... Man ska inte avvika från sina rutiner (läs tvång) då blir det så här. Minns nämligen att jag fick det i samband med vår hemkomst från utlandet och i all kaos... I strayed from the path...

Inte hela vida världen, jag vet men jag var såå sugen på att shoppa upp dem :) Har ju annars köp förbud för att spara pengar!

Fika blev det däremot, a girl's gotta eat ;)

Ett sista farväl!

En sista gång där alla samlade har just en särskild person gemensam och helt olika relationer och minnen. Fint, sorgligt och roligt var det att ta farväl av farfar.

Go' kväll!

Nu har vi landat i sängen framför tvn på hotellet. Min lilla bebis är sjuk, stackaren har feber... Men annars är det mys med hotell, lyx rent av :)

Var förbi farfars lägenhet och tittade lite och i efterhand är jag tacksam att han flyttade ut ur huset innan. Såå mycket saker. Hittade lite grejer jag vill ha, mest saker av sentimentalt värde men en lliten peng visade det sig bli oxå.

Nu ska vi alla kolla Men in black 2 och äta chips :)

Mot Kalmar!

Väcktes för ett tag sedan av min man med orden "jag vill inte att du kör släpet, det är inte så lätt". Vilken befrielse, har fasat för hur jag skulle fixa det. Inte så att jag tror att det skulle vara en omöjlighet men med en sjuk bebis i bilen för 4 timmars bilfärd och då passa på att köra släp för första gången... Nä va bra. Har nu fixat med syrran så hon och maken får turas om.

Hann kolla upp tågbiljetter och Oj vad billigt! Såg lite fram emot att få åka tåg, ja menar va skönt att slippa köra och så var det så länge sedan... Påminnelse om hur livet såg ut innan körkort och när det var bara jag och Max.

Gustav & Rut...

Imorgon bär det av till Småland för min farfars begravning. Vi ska även gå igenom bouppteckning, eftersom min pappa inte finns i livet är det jag, syrran och vår farbror som ska gå igenom allt. Jag misstänker att det kommer kännas båda konstigt och sorgligt.

Jag spenderade varje sommar och alla längre ledigheter hos min farmor och farfar tills jag blev tonåring. Som yngsta barnbarn till deras avlidne son kan jag erkänna att jag blev ganska bortskämd, främst med kärlek och uppmärksamhet. Många av mina finaste "bullerbyn"-minnen från min barndom har jag dem att tacka för och på många vis beundrar jag och ser upp till dem båda, som individer men oxå som par.

Min farmor och farfar var genuint snälla, goda människor som även om de vittnade om en annan (gammal) tid, valde att vara nyfikna och ödmjuka inför det nya. Deras livsberättelser har gett mig en personlig upplevelse av min och vår historia och jag tänker ofta på dem båda, jag förstår att de haft stor inverkan på mig och varit med och format mig och mina värderingar.

Det är t e x deras relation jag ser framför mig när jag försöker föreställer mig hur jag vill att det ska vara för mig och min man när vi blir gamla tillsammans. Hur de såg på varandra och hur de mötte varandra i det vardagliga, med kärlek och omsorg. De fick 65 år som gifta innan min farmor gick bort helt efter några år i demens. Min farfar överlevde henne med 5 år och blev hela 96 år gammal!

Mina minnen av dem är fyllda av kärlek, värme och beundran. <3

My weekend.

Äntligen njuta av att det är lördag! Tog ett tag eftersom 3/4 av familjen uppenbarligen vaknat på fel sida av sängen! Märkligt sammanträffande att det är samma familjemedlemmar som delade säng som även vaknade tjuriga. Kan kanske bero på att den minsta av dessa medlemmar rumsterat och smågnällt (och STÖRT!) hela natten...

Vilket fall tjurades och smågnabbades det hela vägen hem till mormor för brunch, men sen släppte det :) Fantastiskt vad lite mat kan göra, haha! Så äntligen är det lördagskänsla av att vara lediga och ha trevliga saker att göra.

I mitt fall måste jag bli bättre på att disponera "trevligheterna". Brunchen slukade nästan hela dagsransonen av pointsen och jag misstänker att lasagnemiddagen syrran bjöd in till ikväll kommer kräva mer än de ynka 8 points jag har kvar. Suck. Borde inte ha ätit upp hela veckobonusen i form av godis igår...

Vi fick lite julklappar oxå. En radiostyrd haj! Supercool, ska lägga upp video sen. Jag fick öronhängen och en ring som jag fått ärva av min faster. Sen fick lite ytterligare smått och gott som böcker och pyjamas.

Om det så är det sista jag gör!

Nu är det fredagsmys! :) Med mina älsklingar och en STOR skål godis! (icamaxi hade godis rea). Se om pointsen räcker hehe...

Ibland är det supermys!

Att vara förälder! Som idag, när jag har hela dagen inbokad med mys. Fikar med min lilla Belle just nu och filmkväll inbokad med min Max ikväll!

Inte bara kul.

Ibland är det jobbigt att vara förälder, jobbigt att bry sig så fantastiskt mycket om någon annan att man är beredd att göra vad som helst för att de ska må bra. Så mycket att det fullständigt kan uppsluka en när de inte mår bra.

Det är jobbigt när oron biter tag eller när kompisar varit dumma, när liten är sjuk eller är ledsen...

Aldrig har jag känt så starkt som när jag blev mamma och jag fascineras av att jag nu rymmer så mycket kärlek för två barn...

Men gör det lite ont i liten skär det i mammas hjärta och ibland finns det inte mycket att göra, bara härda ut och finnas som den stora, den starka men framförallt den trygga!

Mumms!

Min lilla tjej har blivit så stor, det märks extra tydligt nu när vi är hemma igen! Och så har hon börjat äta mat och fastän vi sket i BVC rekommendationerna och gav frukt, så äter hon minsann allt som erbjuds!

Ett litet kladdmonster :)

Home home, home at last?

Jaha! Få var man tillbaka i den grå vardagen (bokstavligt menat). Läser väninnans blogg (se länk nedan till höger) om senaste anhalten på deras långfärd genom Sydamerika och blir JÄTTE avis. Funderade en kort sekund på att anmäla hennes inlägg som spam för att djävlas :) hehe. Men det är ju inte hennes fel att hon är där och upptäcker och jag är här i mitt kök och glor ut genom fönstret på gråheten! Jo, det är hennes fel att hon är där, men mitt eget att jag är här! Suck, omställningen när man kommer hem är alltid lite jobbig...

Våra väskor kommer iallafall i eftermiddag :) tjohoo! Sen är det inte så farligt, jag menar vi ska bara spara ihop till nästa äventyr först, sen drar vi igen och så kommer ju våren :)

Så det är INTE så hemskt som min man nyss skämtsamt skojade: "Ska vi BARA sitta här resten av våra liv och glo ut genom fönstret på samma busshållsplats resten av våra liv?!"

Var är vårt bagage?

Vi åkte hem i våra entusiastkläder och tanken var att klä på oss varma vinterkläder när vi hämtat ut bagaget på Kastrup...

Redan i Singapore började bohemstilen kännas lite väl utmärkande och i Amsterdam kändes det hyfsat knäppt och KALLT. I Köpenhamn blev vi stående (i våra outfits) förgäves väntande på 2 av våra väskor som aldrig dök upp på rullbandet. Givetvis innehöll en av de borttappade väskorna alla våra varma kläder inklusive skor!

Vi fick alltså ta oss hem i kortärmat och flippflopp :( Lika bra att få känna av kylan på riktigt antar jag? Haha!

Hoppas väskorna kommer imorgon!

Såg megastor syrsa (10 cm minst) på flygplatsen på Koh Samoi.

Goodbye Thailand, hello Malmö!

Har förgäves försökt lägga upp inlägget jag skrev igår kväll, men appen hängde sig :( Surt och oerhört enerverande! Jag har tillslut lagt ner projektet och får helt enkelt acceptera att ni läsare nu går miste om ett hejdundrande bra och roligt blogginlägg ;)

Sitter vid hamnen på Koh samoi och väntar på att tiden ska gå. När vi gjort det ska vi åka till flygplatsen och vänta på att planet ska gå! Ja ni hör ju själva, en massa väntan och långa flygresor är vad jag har framför mig det närmaste dygnet! :( Jag är redan trött och uttråkad...

Åka hem :(

Usch så trist! Jag håller på att packa och eftersom jag varken vill ha potentiella vägglöss eller kackerlackor (läste ju på om dem) med hem, packar jag på terassen. Har bestämt att allt ska i tvätten, för även om vi lämnat in massa tvätt här betvivlar jag klädernas renhet. Haha. Alla fläckar är liksom kvar på Anabelles kläder men de luktar starkt av sköljmedel!

Vi har iallafall avnjutit kokosnöt en sista gång på stranden...

Jag ÄR svennebanan!

Hahaha! Visste ni att koh Phangan är det näst första stället som nämns i Promoes låt "svennebanan"??? Här gick jag och trodde att vi minsann var riktiga "entusiaster" och så visade vi oss bara vara prototypen av svenne bananer! ;)

Blattar!

Sen "the creature" korsade min väg härom kvällen har jag blivit något utav en kackerlackexpert (var bara tvungen och kolla upp lite). Hittade massa hemsk fakta kring dessa nästintill odödliga äckelvarelser; som att vissa arter kan bli 10 cm långa och att flertalet av dem kan flyga!!! Hanen befruktar en hona för resten av hennes liv vid ett tillfälle och som inte det var illa nog, kan honorna reproducera sig själva oxå! Hu så hemskt.

Men jag hittade oxå de latinska och grekiska namnen på krypen och fann då att det var "blatta" och liknande (se länken här). Är det därifrån uttrycket för invandrare och utlänningar "blatte" härstammar??? Att de skulle vara som kackerlackor? Va fult och ytterst otrevligt!

Hittade i mitt reseachande även den här sidan Blatteförmedlingen som ger lite fler teorier till hur uttrycket uppkom :)

PS: Kvinnan som bad om min hjälp med kackerlackan har försvunnit! Det bor någon annan där nu. Kanske åkte hon hem efter mötet med "the creature" eller åt den upp henne?

Thong Sala by night!

Vi åkte in och åt på marknaden och gick och kollade runt. Sprang på en kille vi brukar träna Muay thai med och han hade nyss flyttat hit (ursprungligen från USA). Han hade bott i Kambodja i tre år och i Västindien. Nu bodde han här på samma villkor som lokalbefolkningen och tränade Muay thai och jobbade som dykarinstruktör...

Vad livet skulle kunna se annorlunda ut. Jag tror att jag har lite för lite äventyrare i mig för att gå "all in" men för mycket för att bara leva svenssonliv. Jag vill liksom ha både och. Det är väl lite annorlunda när man har barn att tänka på oxå men oj vilken längtan jag har efter mer. Mer av världen, mer av annat än det jag redan kan.

Vi har så många drömmar och man blir ju onekligen inspirerad att jaga efter dem när man träffar andra som gör det.

Jag har fått ett bloggpris!!!

Jag har fått ett blogg Award av Kim! Tack! Jag känner mig hedrad och det är skoj när någon annan (än jag själv, haha) uppmärksammar min blogg! Kim's blogg heter (och hittas här-->) Livets lilla goda. Där skriver hon just om; livets lilla goda ;)

Detta var hennes motivering:

Johannas blogg: ingen tvekan där om att hon ska ha en award. Driver en mkt intressant blogg, men spännande vinklar och tankar. Gillar folk som tänker till innan dom pratar, eller så gör man som Johanna och pratar först och överanalyserar sen ;)


Hihi, så skoj! 

När man har fått den här utmärkelsen är det tänkt att man ska göra det här:
1. Klistra in awarden på din blogg
2. Tacka personen som gav dig awarden och länka till bloggen
3. Välj ut fem personer/bloggar som du vill ge awarden till
4. Lita på att dina följare sprider kärleken till andra bloggare
5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!


Mina Awards ger jag till följande bloggar:


Eddie, som skriver om sin pilgrimsfärd genom livet i bloggen: Pilgrimsfärden. Det är en nystartad blogg men med ett budskap och samhällsengagemang där han reflekterar över livet ur ett kristet och andligt perspektiv.


Anna, min vän som just nu är på resande fot i Syd Amerika. I hennes blogg Lejonet & Livet berättar hon om sitt världsliga äventyr men oxå om vardagliga saker.


Bloggfrossa & mannen som blev trött. För jag tycker han skriver så underhållande och verkligen kan det där med att författa texter (sen vad jag förstått är han copywriter...). Känner inte bloggaren personligt, så vi får se om han uppsnappar detta :)


Michelle! Till alla(med min humor)s stora förtret bloggar hon inte offentligt!!! :( Förhoppningsvis blir det ändring på det. I vilket fall tycker jag hennes blogg: Indigobarn, förtjänar ett blogg Award, Michelle har verkligen talang (och har haft sen barnsben) för att beskriva allvarliga och vardagliga fenomen (efter att först filtrera dem genom sitt fantasifulla huvud) på det ibland mest groteska och vulgära vis, men shit så kul!


Sen uppstår ett problem, för jag läser bara en annan blogg förutom dessa (och Kims) och det är Kissies.
Haha och jag erkänner det! Hade gärna gett henne ett award för hennes blogg är underhållande (ibland främst pga alla skumma och pinsamma kommentarer som lämnas) och så tycker jag hon verkar rar :)
Jag tror dock inte Kissie skulle bry sig nämnvärt, sen behöver hon ju knappast min hjälp i bloggvärlden! Haha!

Today!

Vädret är ganska omväxlande idag. Solskenet lockade ner oss på stranden och sen blev vi bortjagade av regnet. Egentligen var det en arg hund som gjorde att vi valde att lämna stranden, för vi satt ganska bra skyddade under vårt paraply och åt kokosnöt! :)

Nu är det fin fint igen och jag har fått 90 minuter massage! Ikväll ska vi in på karneval i Thong Sala.