En utav tränarna tog Anabelle och gullade med henne. Plötsligt hade han ställt henne stående i sin ena handflata samtidigt som han höll henne med den andra handen. Sen SLÄPPTE han och min lilla flicka på 6 månader stod själv i hans hand!!! Mitt hjärta hamnade i halsgropen under den tiondels sekunden som hon stod så innan han fångade in henne igen och både jag och Daniel dök fram. När tränaren såg att han skrämt oss berättade han (för att lugna oss) att han gjorde så med sin bebis och det var ingen fara. Daniel tog för säkerhets skull tillbaka vårt lilla hjärta och jag tror fortfarande jag är lite chockad.
Men de gör så här, inte nödvändigtvis akrobatiska konster med ens bebis, men tar dem OCH GÅR I VÄG! Snacka om kulturkrock! Det måste jag ändå erkänna är en aspekt av gästvänligheten här som gör mig lite nervös iallafall.
Anabelle verkade dock tycka det hela var hur kul som helst och slocknade som en stock på restaurangen när vi åt middag. Hon sov i flera timmar och vi passade på att njuta av atmosfären och mysfaktorn av att sitta precis på stranden under palmer och lyssna på (milt sagt) blandad musik. Stället fylldes efterhand på av diverse människor, bland annat av den mer drogliberala sorten och när vi gick började majaröken bli ganska tät.
Men mysigt var det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar