Gustav & Rut...

Imorgon bär det av till Småland för min farfars begravning. Vi ska även gå igenom bouppteckning, eftersom min pappa inte finns i livet är det jag, syrran och vår farbror som ska gå igenom allt. Jag misstänker att det kommer kännas båda konstigt och sorgligt.

Jag spenderade varje sommar och alla längre ledigheter hos min farmor och farfar tills jag blev tonåring. Som yngsta barnbarn till deras avlidne son kan jag erkänna att jag blev ganska bortskämd, främst med kärlek och uppmärksamhet. Många av mina finaste "bullerbyn"-minnen från min barndom har jag dem att tacka för och på många vis beundrar jag och ser upp till dem båda, som individer men oxå som par.

Min farmor och farfar var genuint snälla, goda människor som även om de vittnade om en annan (gammal) tid, valde att vara nyfikna och ödmjuka inför det nya. Deras livsberättelser har gett mig en personlig upplevelse av min och vår historia och jag tänker ofta på dem båda, jag förstår att de haft stor inverkan på mig och varit med och format mig och mina värderingar.

Det är t e x deras relation jag ser framför mig när jag försöker föreställer mig hur jag vill att det ska vara för mig och min man när vi blir gamla tillsammans. Hur de såg på varandra och hur de mötte varandra i det vardagliga, med kärlek och omsorg. De fick 65 år som gifta innan min farmor gick bort helt efter några år i demens. Min farfar överlevde henne med 5 år och blev hela 96 år gammal!

Mina minnen av dem är fyllda av kärlek, värme och beundran. <3